Tar vi vuxna vårt ansvar för barn och ungdomar, i dagens samhälle, när de mår dåligt eller väljer vi att se bort för att vi inte orkar bry oss? Ja, det är frågan som man kan ställa sig när man läser Lilian O. Montmars nya roman "Dimma över Albysjön". Läsaren får följa paret Yannis och Helena som kämpar för sin kärlek, Victoria och hennes syskon som kämpar för att leva från dag till dag i en värld där vuxenvärlden ständigt sviker, Sofia som försöker bekämpa orättvisor, men som själv råkar ut för sexuella övergrepp och Jenny som försöker att bli sedd av sina föräldrar.

Att inte bli sedd, att inte känna sig älskad, att stänga in sina känslor, är något som alla människor upplever någon gång i sitt liv. Vi vuxna har ibland tendensen att glömma bort att man i unga år är skörare och känsligare än vad man blir med tiden. Många lider i tysthet. Vi behöver en debatt om hur vi vuxna ser på våra barn och hur de unga ser på oss. I dagens stressade samhälle ska man hämta på dagis och skola, skjutsa till olika träningar och kompisar samt vara en god förälder. Men när stannar vi verkligen upp och lyssnar på våra ungdomar och deras behov? Hur mår de? Ibland kanske vi till och med ser att något är galet, men vill eller inte vågar inte fråga.

Att få de unga att öppna sina hjärtan kräver att man som vuxen inte sviker eller ser bort när de säger vad som trycker dem eller berättar om något fint och glädjefullt som har hänt dem. Klarar vi det ansvaret? Denna bok väcker många frågor och många känslor. Dimma över Albysjön är en bok som berör på djupet, utan att bli sentimental.  Den väcker frågor om vilket ansvar vi vuxna har som föräldrar och lärare. Boken tar också upp kulturkrockar och fördomar och är en sann inspirationskälla till att visa medmänsklighet, särskilt när man ser hur många trasiga själar som finns och hur viktigt det är att lyssna och visa medkänsla. Den här underbara boken är verkligen något som jag rekommenderar.

Patrik, 2007-06-14

En guidad tur genom skolungdomarnas värld

Lilian O. Montmar ger oss i sin senaste bok Dimma över Albysjön ett koncentrat av sina erfarenheter från 30 år som högstadie- och gymnasielärare.

Läsaren tillåts, ur ett ungdomsperspektiv, ta del av det liv som omgärdas och styrs av skolans skyddade verkstad, generationsklyftor, skola/föräldrarelationer, och kulturkrockar men också av den bitterljuva ungdomskärleken, mobbningen och betygshetsen allt i en och samma smältdegel.

För föräldragenerationen blir boken en guidad tur genom ungdomarnas värld som kan vara mycket lärorik för den som vågar ta till sig den erfarenhetsbaserade informationen men också en spännande och intressant läsning. För skolans företrädare, ledare och lärare måste berättelsen upplevas som ett igenkännande - om än i vissa stycken på ett brutalt sätt: "Vi vet för vi har upplevt det själva". Måhända kan boken ge upphov till diskussioner och analys och föda idéer som kan användas i skolans ständigt pågående förändringsarbete. 

För ungdomarna själva bör boken erbjuda några timmars intressant och spännande läsning, som visar att man aldrig är ensam om sina problem. Man delar dem alltid med andra. Dessutom är den värld och det system vi lever i ofta grundorsaken och inte de egna tillkortakommandena.

Bokens trovärdiga karaktärer inger hopp och stannar i minnet: pojken Pelle som på äventyrliga vägar besöker sin sinnessjuka mamma på Huddinge Universitetssjukhus, flickan Sofia som utsätts för sexuella övergrepp i en byråkratiserad och handlingsförlamad skola, kärleksparet Helena och Yannis som övervinner fördomar hos sina svenska och grekiska familjer. Författarinnan kan det, som en gång i tiden skulle bli världens bästa skola, ut- och inifrån. Dimma över Albysjön bjuder på en bra och fängslande underhållning, men är lika mycket ett engagerat och kunnigt inlägg i skoldebatten.

FMK,   2007-06-16

I sin roman Dimma över Albysjön har författaren lyckats ge sina romanfigurer röster som verkligen berör och dröjer kvar hos läsaren. När föräldrar och vuxna abdikerar får dessa barn och ungdomar klara sig bäst de kan. Romanen ger också en smärtsam inblick i skolans vardagsliv, där ingenting förskönas. Ändå har Montmar på ett beundransvärt sätt lyckats med konststycket att ingjuta framtidshopp.

Efter 30 år som lärare kan hon sin skola utantill. Skildringen bidrar i hög grad till debatten om skolans inre liv, där många uttalar sig utan verklig insikt i problemställningarna. Som en sidoeffekt får även det svenska rättsväsendet på huden. Romanen är ett led i hennes kamp mot segregationen och mot avskaffandet av språkutbildningen på Södertörns högskola. Alla barn har rätt till en bra utbildning. Även ungdomar som bor i kommuner med många olika kulturyttringar.

Frank-Michael Kirsch 

Södertörns högskola