Född i Stockholm flyttade jag till Österrike i slutet av femtiotalet och levde i Wien i ett tjugotal år där jag bl.a. arbetade med administrationen av SOS-barnbyar, som grundades av Hermann Gmeiner för att ge föräldralösa barn ett hem efter kriget i den österrikiska byn Hinterbrühl.

Därefter följde femton års anställning på det statliga flygbolaget Austrian Airlines. Jag gifte mig med en grekisk medborgare och våra två barn föddes i Wien, men i slutet av sjuttiotalet flyttade familjen till Stockholm.

År 1979 började jag arbeta som adjunkt i den svenska högstadie- och gymnasieskolan, där jag undervisade i svenska språket, litteratur, tyska och engelska. På min fritid spelar jag violin i Botkyrka Symfoniorkester.

Mina dokumentärromaner skriver jag på tyska och svenska. Jag är medlem i Sveriges Författarförbund, Författarcentrum Öst och i Svenska PEN. Mitt litterära bidrag på temat Solidaritet över Gränserna hedrades med det österrikiska Luitpold-Sternpriset för Litteraturens Främjande år 2002.

Hur påverkade mig livet som invandrare från Sverige?

Livet i Österrike gav mig erfarenheter av att som svenskfödd pendla mellan olika kulturer; den österrikiskt katolska, den grekiskt ortodoxa, den judiska och den svenska, sekulariserade. Jag har på nära håll upplevt vad kulturkrockar kan leda till och hur viktigt det är att känna till de koder som gäller i olika kultursammanhang. 

Bland mina vänner finner jag arbetare ifrån södra Europa, de som på sextiotalet hjälpte till att bygga upp den europeiska industrin, överlevande efter Förintelsen och österrikiska före detta soldater, som återvänt från krigets fasor. Dessutom intresserar jag mig för svensk nutidshistoria. Män och kvinnor byggde tillsammans det svenska folkhemmet. Om dessa människors erfarenheter berättar jag i mina romaner, särskilt belyser jag kvinnors osynliga arbete de senaste hundra åren. 

På flygbolaget arbetade jag tillsammans med flygtekniker och piloter som hade fostrats i Hitler-Jugend och varit aktiva under kriget. De hade bytt uniform och var vanliga, trevliga människor. Jag mötte även Överlevande från koncentrationslägren. Vi vet inte vad som ryms i människan och vad hon är kapabel till när saker ställs på sin spets. I mina dokumentärromaner vill jag undersöka, vad som formar en människa och gör att vi blir den vi blir.