Meny

 Sök:
Startsida »
Böcker » Recensioner » Bokförlaget Alerta » Om författaren » Kontakta mig » Kalender »

 

 

 logo-alerta-sv-transp

 

             Välkommen

 

 

Vi ses på Bokmässan i Göteborg 2018.

För att ta del av programmet, välkommen att klicka på kalendern

 

samtal-littmässan-2018-webb

Benita Funke och Gunnar Bolin i samtal med författaren.

 

Presentationen av dokumentären De värnlösa Stockholms Litteraturmässa den 14 april blev lyckad. Ett stort tack till alla dem som kom och lyssnade på oss.

 

https://www.youtube.com/watch?v=NXD8uvvoQUg

 

Läs ett smakprov ur boken här:

 

Britt Jakobsson/Länstidningen Östersund:

 

Lilian Montmar söker sanningen från olika håll

 

En obekväm fråga har svävat över Europas 1900-talshistoria. Hur kunde ett av historiens grövsta folkmord genomföras av tyskarna, ett synnerligen upplyst och bildat kulturfolk? Det

finns inget enkelt svar men frågan finns med som en bland många i Lilian O. Montmars dokumentär De värnlösa. Den handlar om vad som hände på uppfostringsanstalten

Spiegelgrund och mentalsjukhuset Steinhof i Wien efter Anschluss till Nazityskland. En samarbetspartner var Schloss Hartheim, där ett industriellt dödande genom gasning ägde rum, alla tre platserna direkt underställda Hitlers kansli och hans eutanasiprogram med målet att avliva de onyttiga och på sikt rena den vita rasen.

 

Det är samma stoff som Steve Sem- Sandberg begagnade i ”De utsatta” men medan han skriver skönlitterärt är Lilian O. Montmar strikt faktamässig och redovisar intervjuer, vittnesmål och domstolsprotokoll.

 

Krasst ekonomiskt tänkande fanns, sängar och mat behövdes bättre till sårade soldater, men marken var redan beredd för det stora ideologiska projektet av föregångare som Schopenhauer, Linné, Nietzsche och de svenska skallmätarna Retzius och Lundborg, den förste i världen som grundade ett rasbiologiskt centrum. Gunnar och Alva Myrdal var inne på samma tankar som försvagades när det började gå illa för tyskarna i kriget. Är det en torr och tråkig läsning? Nej, förvisso skrämmande men jag blir från första stund engagerad, främst i Primo Levis fråga, vad är en människa, alltså du och jag, i stånd till att utföra för att överleva om vi hamnar i liknande situationer? Klara Lindh, Montmars viktigaste informant, som sexåring placerad på Spiegelgrund, ger några svar. Det är lätt att vara god när man är mätt och trygg, säger hon som utöver mätning och misshandel fick äta sina spyor. Hon var ”halv jude” och när hon räddats av sin mamma fick hon inte behålla den kanariefågel hon fått som tröst. Judar fick steg för steg allehanda restriktioner, yrkesförbud och husdjursförbud var några. Just den metoden, att långsamt demonisera och ta ifrån en grupp människovärdet var ett svar på frågan, hur kunde det ske? I Klaras fall och många andra överlevare från Spiegelgrund blev livet svårt. De mötte attityden Sluta älta och gå vidare! Alois Kaufmann ett av Montmars vittnen, började efter verkningslösa terapier och mediciner må bättre av att få berätta för skolbarn.

 

Förövarna, läkare och personal på Spiegelgrund och Steinhof skyllde på varandra, order, plikt och Hitlers lagar, när rättvisa skulle skipas. De ansåg framför allt att de arbetade i

vetenskapens tjänst. ”Barn dog och vad hade det att göra med lindrande mediciner som Luminal och Morphin?” Några dömdes, i något fall till döden, men ofta till lindriga

fängelsestraff som redan var avtjänade i häktet.

 

Massmördaren Heinrich Gross fick till och med ett skadestånd för ärekränkning men dömdes till sist i en högre instans för några mord. I den sista rättegången spelade han dement men uppträdde normalt i kontakt med pressen. En del flydde och klarade sig. Många vittnesmål togs aldrig upp. Till slut valde de politiska partierna att tiga ihjäl detta kapitel i Österrikes historia, skriver Lilian O. Montmar.

 

Hennes noggranna research och sätt att söka sanningen från olika håll så att en mer komplicerad bild framträder, är imponerande. Det fanns exempel på civilkurage både hos personal och offer. Att orka slänga ur sig mot övermakten: ”När ryssarna kommer, blir du hängd!” Alla lät sig inte kuvas.

 

De värnlösa lämnar mig med många tankar på vad som händer idag. Antisemitismen, fokus på DNA och fostervattenprov.

 

Ställs grupp mot grupp också idag? Ja.

Har alla människor lika värde? Nej.

 

 

Klicka på bilden

 

omslag de värnlösa-bokrondellen

Dr. Hédi Fried, psykolog och författare:

 

Barn till överlevande efter nazismens grymheter

är inte onormala. De visar normala reaktioner

på en onormal situation. Boken är viktig läsning

för alla oss som bor i ett land, som inte har haft

krig på 200 år, eftersom vi åter ser de varnings-signaler som ledde till katastrofen på 40-talet.


 

 

BTJ/Linus Björk:

 

 (Lilian O. Montmar vill )... "ge rättvisa till de judiska

barn och ungdomar som på olika vis föll offer för nationalsocialismen.

 

Författaren beskriver både bakgrunden, de rashygieniska teorierna och de faktiska handlingarna. Kapitlen är sinsemellan tämligen olikartade, men de ger sammantaget en fin balans av texter.

 

Det är framför allt intervjuer med överlevande offer och förövare som läsaren torde ha störst behållning av, eftersom de för en nutida svensk sätter ljuset på såväl de faktiska händelserna, de resulterande känslorna och tankarna bakom. Den språkliga nivån utgör inget hinder för målgruppen ...  boken tarvar ingen särskild förförståelse för att man ska kunna tillgodogöra sig innehållet."

 

Många svenskar känner till förintelselägren, men färre är medvetna om andra aspekter av det rashygieniska

systemet. Det gör Montmars arbete extra angeläget.

 

 

 

 

Gunnar Bolin

Sveriges Radios kulturredaktion skriver i sitt förord:

 

"Lilian Montmars De värnlösa ger just röst åt barnen.

 

Hur kunde det ske? För många var de nazistiska brotten som även riktades mot ”ariska” barn en nyhet när de nazistiska förbrytelserna började komma till ytan efter kriget.

 

De judiska invånarna förlorade arbetet, fick sina hem och ägodelar beslagtagna, affärerslokalerna sönderslagna, blev misshandlade eller dödade utan rättegång. ”Juden”  var inte människa som vi andra och till sist hade de t.o.m. förverkat rätten att leva.

 

Och barnen på Spiegelgrund? Här ingick det sadistiska beteendet mot barnen i en större nazistisk plan om en ren arisk människa. Hur kunde både individer och stater skydda brottslingarna även efter krigsslutet när brotten låg i öppen dager?

 

Varje vittnesmål i De värnlösa tvingar mig att se mig omkring och med darrande blick leta efter tecken i vår tid som än en gång skulle kunna leda mot denna avgrund."

 

 

 

 

 

 


 Om rasbiologin i Sverige:

 

 Skallmätningen som ideologi

 

Tidningen Kulturen - skrolla till artikeln längre ned på sidan >

 

 

 

Benita Funke, Kulturråd Schweiziska Ambassaden:

 

De värnlösa är en gripande och utmanande bok, som påminner oss om ett mörkt kapitel i historien. Den visar att enskilda individers agerande spelade en oerhört stor roll, liksom att omgivningens reaktioner hade en avgörande betydelse. Vi har alla en skyldighet att som medmänniskor agera mot övergrepp på dem som inte kan försvara sig. 

 

 

 

Ingemar Nilsson, NSD, kulturredaktion:

 

Tidlöst om människovärde

 

Sverige låg länge i framkant av klassificering av människor
och 1922 inrättades världens första rasbiologiska institut under ledning av Herman Lundborg. Institutet förändrades med tiden, men att direkt eller indirekt dela in människor i A- eller B-kategorier dog inte ut när det goda samhället skulle byggas. Hur är det idag? är frågan som hela tiden petar mig som läsare i ryggen. I Sverige och i världen. Tja, i skrivande stund hör jag att världens mäktigaste person kallat nationer för ”skithålsländer”.

Språket visavi en annan människa eller folkgrupp, kan vara snökornet som blir en snöboll som bildar n.., tja vart tar det vägen?

 

Läs hela recensionen här:

http://www.nsd.se/kultur/tidlost-om-manniskovarde-nm4740896.aspx

 

 

 

Benny Holmberg

Tidningen Kulturen:

 

Att följa ordens tyngd


Lilian O. Montmar har genom dokumentation av arkivmaterial tillsammans med samtal, intervjuer och vittnesmål från en verksamhet som är fullkomligt obegriplig i sin ondska, åstadkommit en dokumentär vitbok...

 

Läs hela recensionen här:

 

https://www.tidningenkulturen.se/utgavor/utgava-2018-01/23506-att-folja-ordens-tyngd

 

 

 

Recension i Expressen av författaren, barnläkaren och barnspsykiatern Salomon Schulman:

 

Avskyvärdheterna på Spiegelgrund finns ingående beskrivna i den nyutkomna boken De värnlösa av Lilian Montmar vilken starkt rekommenderas, särskilt till dem som vill förstå den epok under vilken Hans Asperger skapade sina diagnostiska vidunder - som vår tid så ofta och oförbehållsamt kopierat.

 

Vart tog den humanistiska själavården vägen? Vem betänker psykiatrikern Clarence Blomquists visdomsord, att det terapeutiska samtalet också skall vara ett kärleksmöte?

 

Läs hela recensionen här:

 

https://www.expressen.se/kultur/asperger-remitterade-oonskade-element-till-lager/

 

Det är vår och jag lever ännu

 

 

 

En dokumentärroman om Röda korsdelegaterna Elsa Brändströms, Ethel von Heidenstams, Elsa Björkman-Goldschmidts och många andra undantagsmännskors altruistiska insatser i fånglägren i Sibirien och under hungersnöden i Europa under och efter de båda världskrigen.

 

 

 

Recension:

 

Lilian O. Montmar gör en värdefull insats i att dokumentera och lyfta fram kända och okända personers minnen av krigsfångarnas situation under första och andra världskriget och de humanitära organisationer och enskilda människor som med risk för sin egen säkerhet gjorde allt som stod i deras makt för att hjälpa dem. Dessa vittnesmål och erfarenheter är viktiga lärdomar i dessa oroliga tider då många människor är på flykt undan krig och visar att det går att göra skillnad även i en svår situation.

 

Benita Funke,

Kulturråd Schweiziska Ambassaden

 

 

 

Klicka på bilden

 

det-är-vår

 

Det är vår och jag lever ännu

 

Som halvvuxna krigsbegeistrade pojkar och flickor marscherade de ut i krig. Som ärrade, enögda och enbenta krigsinvalider med trasiga själar återvände många av dem från fånglägren i Sibirien. En kedja av röster skildrar händelser som bidragit till att de överlevt krigets helvete.

 

 

Det är vår och jag lever ännu

 

Efter de båda världskrigen återuppbyggdes Europa och Europas länder förenades under mottot Aldrig mer krig. Men idag har vi tydligen redan glömt allt som hände för sjuttio år sedan.

 

Nittiotalets Balkanflyktingar minns sina egna krigsupplevelser, när de nu ser flyktingvågen strömma in söderifrån. De vet vad det innebär att tvingas tränga sig in i ett främmande land med en obekant kultur och levnadsstil, där en oviss framtid väntar.

 

Främlingsfientligheten är ett farligt gift, som uppstår när människor känner sig hotade, då "ingen jävel ska släppas över bron". När flyktingarna upplevs som för många, börjar politikerna tävla i att föreslå gränshinder.

Så uppstår "ett vi och ett de".

Så var det då - så är det nu.

 

Läs ett smakprov här  


 

Klicka på bilden

 

 

 

 

Kolonisterna på Hjortronmyrarna

 

Kolonisterna på hjortronmyrarna handlar om arbetslösa industriarbetar från Mellansverige som i stället för att utvandra tilldelades marker av svenska staten för att

bygga upp en tillvaro i Vilhelminatrakten på 1920-talet

 

Läs ett smakprov här

 

Klicka på bilden

 

framsida magdalena

 

 

Maria Magdalena Mathsdotter, Kungen, samekvinnan och den franske pastorn

 

Dokumentärromanen är en pendang till "Kolonisterna på hjortronmyrarna" om den modiga samekvinnan, som 1864 skidade 80 mil till Karl XV för att be om bättre skolor för samernas barn.1866 reste hon till Stockholm för att få till stånd renbeteslagen. Det lyckades henne på omvägar.

 

 

 

Klicka på bilden

 

för-inte-så-länge-sedan-

 

 

För inte så länge sedan

  

 

Tredje delen av Norrlands-trilogin "För inte så länge sedan" är en dokumentärroman om kvinnors osynliga arbete 1880-1960.

 

Läs ett smakprov här 

Bokpresentation: Klicka här

Se recensioner från olika medier här  

 

 

 

Välkommen att lyssna till Ulrika Kärnborgs samtal med Lilian O. Montmar i

"En bok - en författare" i Kunskapskanalen. Klicka på bilden.

 

 

 

 

 

  

ur-play

 

Klicka här för att se recensioner i olika tidningar


 

omslag-kolonisterna_web

Kolonisterna på hjortronmyrarna handlar om arbetslösa industriarbetar från Mellansverige som i stället för att utvandra tilldelades marker av staten i Vilhelminatrakten på 1920-talet

 

Se recensioner:

Eskilstuna Kuriren Tina Nordlund-Hessler

Tidningen kulturen Benny Holmberg

BTJ Elisabeth Hermansson

Aftonbladet Pia Bergström

Tidningen Folket Peter Dahlgren

Västerbottens Kuriren Per Runesson

Folket i Bild Kulturfront Stefan Estby

Oknytt Nr. 3-4 2010 Carina Strömberg

 


 

Dokumentärromanerna "Dimma över Albysjön", "Kärlek, vänskap och rock n' roll," biografin

"Min vän från Metaponto" och trilogin "Hedersmannen", "Födda i våldets tecken" och "Solnedgången kan ingen ta ifrån mig" hittar du mer information om under fliken "Boktitlar".

 

Mina böcker finns som e-bok och mp3 på Elib, Adlibris, Bokus, Bokia och CDON 

"Mein Freund aus Metaponto", "Liebe Freundschaft  und Rock n'Roll" kan med fördel och nöje även användas i tyskundervisningen från steg 3. Utarbetat studiematerial finns att tillgå.

 

Välkommen att läsa recensioner under flikarna "Recensioner"

 

 

 

 ©Bokförlaget Alerta .    Användarvillkor.   Integritetspolicy.